alltid lika dant.
Förstår inte, gör verkligen inte det.
Skulle någon kunna förklara?
Varför lever man om man bara ska bli besviken och ledsen?
Tänker tillbaka jämt.
Visst det kanske inte var den bästa tiden,
men endå den tiden jag var lyckligast!
Då visste jag inte om något.
Inget hade hänt. Eller jo, det hade det.
Men inget allvarligt. Hade lämnat det bakom mig.
Nu Kommer det tillbaka dubbelt.
Det gör ont, själen bara svider när jag som vanligt tänker tillbaks i tiden.
Tiden det var du o jag, tiden det var vi två.
Suck. Om det bara hade blivit.
Då hade jag varit lycklig.
Visst jag gillar dig inte på det viset, men jag gjorde.
Du var den bästa. Den som alltid kommer betyda mer eller mindre.
Sen blev du glömd.
Trodde det var det bästa. Men gjorde ingen större skillnad.
Du kom, du gick. Du kom tillbaka men gick igen.
Kommer nog aldrig riktigt släppa taget om dig.
Även en annan som betyder.
Den underbara.
Vi är så lika och skulle passa. Men du ser inte.
Du ser mig som en vän, en av dom bästa.
Vet att de skulle funkat om du hade gett mig en chans.
Jag vet vad du går miste om, men du gör inte.
Livet kommer ordna upp sig. Det gör det alltid ?
För de flesta.
Jag har det tur, underbara vänner som finns för mig.
Men tror inte alltid dom förstår. Vill inte ge all min skit till dom!
Ni är underbara! <3
0